FLANERA

7 bokstäver

Ursprung

Ordet kom till svenskan på 1800-talet från franskans flâner, som betyder att driva omkring eller gå utan brådska.

I Paris talade man om en flanör som gjorde till konst att betrakta staden i maklig takt, och samma gestalt vandrade snart in i svensk litteratur.

På första sommarvarma dagar fyller flanerandet svenska gågator och kajer, när man går utan mål bara för nöjet att se och synas.

Vi flanerade längs strandpromenaden tills solen gick ner och glassen hann smälta.

Nytt ord i morgon.